Skvaller

På fritids, på bloggar, i tidningar, , i skolan – överallt skvallras det och pratas illa om människor. Oftast kanske det börjar lite oskyldigt med en kommentar om någons udda klädstil eller om kändisens misstag. Det tillhör vardagen, anser vissa. Andra vill helst inte skvallra, men har svårt att undvika att dras in i det. 
Föreställ dig en situation och det pågår en livlig diskussion. Men när du kommer och ska ansluta dig till dom andra, blir dom helt tysta. Plötsligt börjar någon lite osäkert prata om ytliga saker, som vädret eller vad dom ska göra efter skolant  Du fylls av  känslan att de pratade om dig . Känslan av att känna sig utanför stiger inom dig, att dom verkligen har sagt dumma saker om dig, eller att de inte gillar dig. Du är tvungen att ändra på just dig till nåt bättre!
Det är naturligt att prata om varandra men ibland kan det bara gå för långt, att behöva trycka ner andra för att själv må bättre genom att säga kränkande saker hjälper dig igentligen ingen vart. Du ska själv kunna gå,springa och krypa ingen annan ska bära dig igenom svåra saker. 
 
Man kan ju prata om kändisar och deras liv, men det är en annan sak när det kommer till saker som rör folket omkring dig.  Jag menar du i stockholm kan ju nästan omöjligt veta om Harry Styles gick på dendär festen eller inte?  Vilket tyder på att man snackar om saker man inte har någon aning om egentlgen? Vissa saker kan ju vara sanna men man vet inte säkert. Medans Eva-Lotta kanske får veta att Per-Göran har skvallrat om att hon aldrig kysst någon, vilket är sant, för det har hon ju inte gjort. Få veta att personen du litade mest på svek dig just kan va svårt att ta in och du släpper nog en tår eller två. Men det är ju mer att snacka skit, eller?
Något att tänka på?
-A -S

Tidigare inlägg Nyare inlägg